Vilse i vildmarken eller myror i brallan

Dagens plan var att ge oss av till Black Rivers naturreservat, så vi hoppade glatt på bussen till Black River. Efter 2 timmars hård kamp mot Elins "saker som går långsammare än de borde"-ångest på en svettig och skumpig buss blev vi plötsligt avdumpade i en liiiten by mitt ute på landet. Det var helt tyst sånär som på nån liten fågel. En liten bit bort såg vi en vägskylt som vi tydde som "Naturreservat 53 km". Hoppsan!
Dumma turister som vi är fattar vi inte vilken sida man
ska sitta på i bussen för att få det svalt och skönt

Här blev vi avdumpade av bussen...

Det vi trodde var en plan, var kanske inte en riktig sån. Det visade sig som tur är, att det "endast" var 5,3 km till naturreservatet... Eller var vi i naturreservatet, som var 5,3 km långt? Eller? Vi började i alla fall gå åt det håll som pilen pekade. Eftersom det var så tyst och tomt passade vi på att smita in bland buskarna och kissa. Detta visade sig bli ett ömsesidigt kissande för Elin, som genom att urinera på de stackars myrorna fick tillbaka med samma mynt. Under vår ensamma vandring kom plötsligt en bil. Elin blev så överväldigad att hon liksom viftade till med armarna, vilket tolkades som en bön om lift, vilket vi också fick! Hurra! Vi blev sen avsläppta på en helt öde plats med en porlande å och en toalett. En karta visade oss vägen in till en kiosk, vi blev mycket nöjda, eftersom vi inte ätit på hela dagen... Vi gick och gick och gick, över sten och stock och vatten och lera. Under träd, på träd och genom spindelnät. En mycket vacker vandring, men ingen kiosk såg vi, och inga apor som Maria längtat så hett efter.


Black river national park. Eftersom det fortfarande är
regnperiod så var många av vägarna fulla av vatten som
man fick ta sig över på bästa sätt man kunde.

Så var det dags att ta sig hem igen, men hur?? Som tur var kunde två pensionärer på utflykt låna ut sin chaufför åt oss, så att vi kunde ta oss till närmaste busshållplats.

Slutet gott, allting gott, dags för lite top model!//MEE