Ialla fall tog vi oss (fast vi var sega, trötta och zombiaktiga) till Pereybere klockan åtta samma morgon och såg fram emot en slö dag i solen då vi kunde lägga oss på handukarna och sova. Men det tog inte många minuter innan regnet började falla. Och så skulle det fortsätta hela dagen, med regnskurar varvat med sol. Så fort vi somnat kom regnet och de gånger vi tänkte ge upp och bege oss hem kom solen fram, suck….helt knäppt. Sista skuren tog dock knäcken på oss fullständigt, inget skydd var bra nog…det var kallt, ruskigt och regndroppar stora som tumvantar gjorde oss genomblöta ända in i själen och det var inte långt till gråten. Detta tropiska slog det mesta vi upplevt i våra dagar. Citronmarinaden som var tänkta att göra våra hår blonda och vackra blandades med vatnnet och rann i svidande strömmar i öga och ansikte, vilket elände. Och hur skulle vi ta oss hem, halvnakna, enormt sandiga och allmänt grisiga….inte ens vi själva ville befatta oss med oss just då. Blicken från tanten i busskuren sa allt, hennes förakt och avsmak som inte kunde döljas sade oss att nu var botten nådd. Vi bestämde oss för att ta en taxi tillbaka, även om det innebar en något dyrare affär, för att inte förstöra ännu fler människors dag (nu var det istället taxichaffören och framförallt hans bil som fick ta smällen). Så kom vi ialla fall hem. Planen för kvällen var ursprungligen att träffa Ivan och gänget för att gå på en konsert och ta några drinkar men vi var helt utslagna och somnade vid sex. Ett långt och roligt dygn var till ända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar