Därefter bar det av till Flic en Flac för lite skönt strandhäng. Vi började känna oss som riktiga stammisar när strandvakten kom fram o skakade hand när vi kom. Vädret skötte sig och vi satt i eftermiddagssolen och gonade oss, sippade på Babas mammas otroligt goda vaniljte och lyssnade på skönt gitarrspel. Vi fick även prova på den lokala vaniljromen, allt medan solen med sedvanlig snabbhet dök ned i havet. Så här ska en semester vara!
När solen gått ner köpte vi middag i form av olika Mauritiska specialiteter och åkte hem till Ivans föräldrars hus för att hänga och spela kort. Huset som ligger i byn St Pierre var stort, vackert och väldigt sparsamt möblerat. Vissa rum var helt tomma, vilket fascinerade våra pyssliga svennesjälar. Ivan hade en hel våning med terrass till sitt förfogande, trots att han bara är hemma någon gång om året. Så där satt vi i den Mauritiska natten och spelade deras motsvarighet till ”hej knekt” och åt kycklingvingar och Ivans mormors hemgjorda Brianni. För någon kort stund kände vi det nästan som hemma. Prat och trams, spel och snacks, som hemma, bara lite längre bort!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar