En oproduktiv dag...

När jag vaknade imorse kände jag att något var annorlunda... Vad var det? Funderade en stund och kom till sist på det, det var motivationen som hade kommit! Här ska pluggas tänkte jag glatt och kastade mig ur sängen!

Att en dag som börjat så bra kunde gå så fel...

Fick vänta en halvtimme på bussen... Väl framme i skolan fungerade inte internet. Gick till Bruno (it-teknikern) och frågade vad som var fel. Tydligen var det ett allmänt fel över hela universitetet. Gick tillbaka till mitt stinkande kontor och satte mig och försökte skriva lite på rapporten. Självklart var det tusen ord jag ville slå upp och massor av internetkällor jag inte hade. Lagom till lunch kom iaf intenet tillbaka. På väg till lunchen möter jag Aksha som visar sig vara en av de mest irriterande personerna jag mött på denn ö. Han kastade sig på mig och började babla frenetiskt och ville visa mig massor av ställen och bli min nya bästis (haha, kanske borde starta ett "who will be Maria Broströms new BFF"). Det hela slutade med att jag satt i biblioteket och lyssnade på när han pratade om sin livsfilosofibok, och om hur duktig han var på ekonomi, och på att föreläsa. När jag efter två timmar lyckats ta mig ifrån honom genom att säga att jag var tvungen att gå och träffa min handledare så kurrade det så i magen att jag höll på att dö! Han följde med mig till mitt hus och visade sedan var han skulle sitta om jag ville ha en paus. Jag smet in i huset och sen tillbaka ut igen, men en stor omväg runt där han skulle sitta. Köpte lite mat och smet tillbaka in. Var tvungen att ta en till tur ut och införskaffa kaffe också..:) Äntligen mätt och belåten och redo att ta tag i studierna... Klockan är då runt halv 3 och dagen snart slut. Äckellukten i mitt rum har grott in sig riktigt rejält och jag klarar inte av att sitta kvar. Bestämmer mig för att åka hem och skriva istället.

Elädet fortsätter... Sätter mig på fel buss (buss 173 Curepip istället för 153 Curepip) och hamnar sådeledes helt fel. En snäll man på bussen säger åt mig att jag kan gå av vid Shoprite och ta en buss därifrån. Så går av där och fråga folk om en buss till QB, men ingen vet. Jag vet att det inte ska vara långt borta, så bestämmer mig därför för att gå (fortfarande en timme kvar innan solen går ner). Ser berget som jag har som utsikt från mitt fönster och börjar gå ditåt. Efter att ha virrat över åkrar och byar kommer jag änltligen fram till en gata med ett blomsternnamn! Inte lång tid efter det är jag framma i centrum, hurra hurra! Solen är snart nere och mina fötter såriga och onda, men det var det värt!

Så här går det alltså till när man slänger bort en hel pluggdag...

Dags att sova! Bättre lycka imorgon kanske:)

Den här gatan känner jag igen...:) Smög som en liten hund förbi och bad till Gud, Buddha och alla Hinduiska gudar att inte Iqbal skulle se mig..:)




















Så, äntligen hemma! Solen är nästan helt nere nu.